Jag har insett att det finns en gräns för hur långt man ska dra vardagsmotion.

Och jag har kommit till den nu.

Det innebär att jag ska skaffa en assistent i köket som från och med nu kan knåda bull- och bröddeg.

Bröd ska bakas med kärlek. På samma sätt som du måste vara närvarande när du springer, cyklar eller simmar.

Det jag bakar smakar väldigt gott, jag har ”det där” som vissa har. En känsla för hur en deg ska vara för att bli en fluffig bulle. Utan att den är torr.

Delvis ligger det i mänden smör och socker. Men inte enbart.

Eftersom jag inte längre känner kärlek när jag knådar degen så får jag hitta en annan lösning. För man ska inte baka bröd på ilska. Av samma anledning som du aldrig ska straffa dig själv med träning. Det blir inget bra bröd, och det blir inget bra träningsresultat.

Ett bra bröd bakas med kärleksfull hand och omsorg mot dem som ska äta det.
Kärlek på en plåt.

Precis som en stark och hållbar kropp bakas av din kärleksfulla hand, och omsorg mot den fantastiska kropp du fått att förvalta.

Köpa bröd i butik?
Inte på min världskarta. Det finns ingen kärlek i butiksbrödet.

Not touched by the human hand