En barnslig vuxen

frukost

Jag tror det hände för ett par vintrar sedan, ett frukostägg försvann från köksbordet och jag hittade aldrig skalen.

Ett par timmar senare hittade jag ägget, noga inlindat i en filt, och med en pingvin som höll vakt.

Jag hoppas att vårt barn aldrig slutar vara det man kallar ”barnslig”.

Min nyfikenhet och vuxna barnslighet fungerar ofta som en isbrytare.
Att inte vara så ”vuxet konventionell”.

Min löpning följer samma koncept; det ska vara roligt, jag ska lära mig något och upptäcker samtidigt världen.

Kanske inte på alla pass, men på många.

I grund och botten är jag en löpande ensamvarg, men jag jobbar på att även utveckla den sociala sidan av löpningen!

 

 

Träna – som det finns en morgondag…

2014-04-29 13.57.16

Råkallt.

Klassisk Malmövinter. Kring noll, drypande fuktighet och en sur isande vind som tränger genom den envisaste ull, och ett par cm ner i fettväven på skinkorna.

Jag drömmer om att springa med bara ben. Samtidigt som jag inte är säker på att jag kommer springa fler pass i kjol i Malmö (tack vare advokatsamfundet).

Att springa ett långpass är en resa mellan många ytterligheter. När jag sprang iväg var jag irriterad. Irriterad över att jag bor i ett land som pekar på sig själv och säger ”jag god- du ond”. Sverige har en historia som vittnar om bottenlöst förtryck av egna minoriteter. Allt eftersom kilometrarna tickar på så lämnar jag irritationen bakom mig och kliver över i ett mer angenämt tillstånd.

Löpning löser stress.
Oavsett ursprung.

Spring mer världen!

#reversedselfimage

2014-08-03 15.19.26

Kära Dagbok.

I can see It coming.

Jag ser det tydligt. Den reverserade självbilden. Jag såg det idag på Instagram.
”Före” och ”Efter” bilderna har bytt plats.

Före-bilden var bilden på den hård deffade kroppen. Tydliga ideal från Bikini fitness.
Magrutor.

Efter-bilden var en vältränad kvinna med kurvor. Bröst och rumpa.

Personen beskrev alla de känslor som var kopplade till den första bilden.
Bilden som visar en person som har kontroll. Stenhård kontroll. På kroppen, maten, träningen, disciplinen. Kroppen sitter, men känslan saknas, relationerna, spontaniteten, glädjen. Kroppen som är hård, men tom.

Jag känner att för många blir 2017 ett år av självrannsakan.

Vad vill jag lägga mitt liv på?

Världen är precis så galen som vi uppfattar den.

Vad vill du vara en del av?
Vad vill du förmedla?
Vad vill du uppleva?
Vad vill du känna?

Vem är du?

2017 är början på något. Eller snarare en vattendelare.

Jag har ett mantra:

”Ta något dåligt, och gör något bra”

Jag vet att det låter konstigt. Men tänk så mycket som föds ur människors svårigheter.
Ur sorg, ur krig, ur elände.

När människor förändras, så förändras världen.
Förändring är oftast inget vi självmant söker, om inte någon eller något tvingar oss.

Se dig omkring. Kan du se det?

 

 

SpeedPlay

Löpning playitas1

I natt jag drömde…

om vind i håret och löpning i shorts. Jag är inte den som är den, så jag packade ryggsäcken med shorts och linne och hamrade mig genom dagens pass på löpband.

Hell yes vad gött.

På förmiddagen är gymmet riktigt behagligt. Inga spännar, bara trevliga pensionärer som tränar. Lite fritidsgård för 65+, men på ett bra sätt. Ett hälsosamt sätt.

Löpningen känns lätt. Och jag vet att det är då, jag så himla lätt dras med. Farten kommer snabbt, men den ska inte komma än. Så jag håller igen. Även om jag kände lite på 3.50 fart och steglängden som krävs när vi kommer sub 4 min/km.

Lite mer rörlighet i hamstring, höftböjare och axlar så går det lekande lätt. Basen har jag. När 18 km känns lätt, inte ens känns, då är grunden solid.

När jag klev av bandet fick jag världens största leende;
”Jäklar vad bra du springer, jag var tvungen att gå in och titta”
Jepp, thats me. Inte snabbast, men absolut en av de människor som inspirerar andra till att springa. Det ser lekande lätt ut. Och just nu är det precis så det känns.

Amazing.

För tillfället springer jag ca 4 pass per vecka:

1 pass är korta intervaller (2 min)
1 pass är lång intervall/tempo
1 pass distans med fartökning (1-2 x 20 min)
1 pass distans med äventyr (är nog min favorit just nu…)

consistency-is-key

 

Löpningens Dag 2017

2015-05-10 12.29.42

På lördag den 4e firas Löpningens dag runt om i landet. Initiativtagaren till dagen är Ingmarie Nilsson.

På Facebook finns en grupp där du hittar de olika arrangemangen runt omkring.
Stävie Trail kör bla en provlöpning av deras bana med olika fartgrupper med start kl 14.00 i Furulund.

Självklart ska jag också fira! Ute i Bökeberg.
Kl 9.00 springer jag från Pendlarparkeringen i Holmeja.
Längd 18 km, fart 5.30-5.40 cirka.
Känner du att det är något som passar dig är det bara att hänga dyka upp!

Tant är ej längre halt

Löpning orange
Luft under tårna

Det blev en lite annorlunda alternativvecka. Den blev inte alternativ alls. Av 60 planerade kilometrar har jag sprungit samtliga.

Tydligen knarrar vi tanter lite ibland, utan att det behöver betyda något. Men för säkerhetsskull har jag stämt av med min naprapat Krister Sellman.

Jag skulle vilja säga att Krister är en ”löpares livlina”. Tack vare honom blir jag aldrig nojig längre när jag får en krämpa. Det mesta (förutom frakturer…) är sällan så allvarligt om man tar tag i det direkt.

Sen är det nog som så att Krister har en viss avskräckande effekt på mig, jag vågar inte slarva allt för mycket med min kropp. För då kan det hända att han tar fram sin luftpistol eller sina torra nålar och skruvar några varv. Jag blir torr i munnen och svettig i händerna bara jag tänker på det. Krister är enormt duktig, men han gör ont.

Jag gjorde lite tå-gymnastik, körde extra mycket med min tiger tail och pysslade med lite annat okonventionellt som jag helst håller för mig själv, eftersom det är av karaktären ”do not try this at home if you are not 100% sure about what you are doing”.

En annan sak jag funderat på är kronisk inflammation. Jag tror inte ett skit på vissa saker längre. Och jag tror definitivt inte på vissa ”kostkomplotter” där enskilda livsmedel pekas ut som inflammationsdrivande.

För att slippa gå runt med en kronisk inflammation finns det ett par saker du SKA göra:
Sov gott om natten – inte bara ligga och slumra. Du ska sova och vakna utvilad.

Stressa ner – stress piskar på kroppens katekolaminer, de är bra i små doser, men inte gå runt med kroniskt förhöjda nivåer. Det kan således vara kontraproduktivt att trycka in stressande träning i en redan stressad vardag. Tänk om. Vad behöver du?

Rör på dig – gäller både vardagsmotion och pulshöjande aktivitet. Det hjälper dig att hålla din insulinsensitivitet hög och ditt blodsocker stabilt. Dvs du blir inte så känslig för den där kanelbullen som du åt till trekaffet.

Normalvikt – detta känsliga ämne. Fettväv är hormonproducerande och onödigt mycket fett på kroppen gör att du blir mer insulin-resistent.
Vad är normalvikt? Ja, vad är det?
Jag tänkte inte gå in på det, eftersom det är så kontroversiellt, men många gömmer sig idag i en lätt övervikt och springer sig till trasiga knän och höfter.
Jag är stenhård här. Vill du behålla din löparhälsa genom hela livet, glöm de där 2-3 kilona trivselvikt. Sedan spelar de inte så stor roll för andra saker.

Imorgon är det #trailmåndag. DET trodde jag fan inte för en vecka sedan när höger underben gick ut i strejk. Men jag tar en gammal sko!

 

Navigera efter stjärnorna

Emil räcker tunga

För 11 år sedan började jag blogga på Cykelmygg.se.

Det var då allt drog igång med bloggar. Alla bloggade och kampen om läsarna var hård.
Jag var aldrig populär eftersom jag skrev vad jag tyckte. Jag var precis som jag är idag, ganska kantig, men rak. Lite osvenskt ”rakt på”.

Ofta fungerar det så här, när en kvinna skriver om ett problem, så vill hon inte ha en lösning, hon vill ha någon som bekräftar hennes problem. Jag vet att det är så, men jag är inte sådan. Jag presenterar lösningar (sedan kan jag visst det vara empatisk).

De som lärt känna mig har fattat hur det är, det är rakt fram och pang på. De som inte fattat det blir ofta förnärmade. Och så finns det ganska många som försökt ändra på mig genom att läxa upp mig och berätta hur jag borde vara.

Fast jag är inte intresserad av att ändra på mig, jag trivs med hur jag är. Det har visat sig vara en väldig tillgång.

Idag har bloggarna gått från att vara bloggare till influencers. Produktplacerare skulle jag nog snarare kalla det. Det som en gång var mångfald har blivit enfald.

Jag har påverkat många människor att ändra på saker. Jag har långsamt accepterat att jag lite motvilligt påverkar min omgivning. Ibland försöker människor lägga ansvar på mig, och mena att jag är en förebild.

När vi har förebilder så vill vi gärna avsäga oss vårt eget ansvar. Men det går inte. Ansvaret ligger alltid i ditt eget knä. Men visst kan man använda stjärnorna att navigera efter. Men ligger det ett isberg i vägen, kan du inte skylla på stjärnorna.

Det finns några få som förstått att man kan vara vänner fast man inte är överens i sak. Det är stort. Det är fantastiskt, men sällsynt.

Tack kära Dagbok för att du aldrig försökt ändra på mig.

 

Går det, så går det

Löpning nike jacka

Jag har inget att leva upp till. Så ibland är jag inte så noga med vad jag gör med min lekamen.
För det mesta går det bra, men ibland så biter min nonchalans mig i någon kroppsdel.

Denna gången högg den mig i foten, närmare bestämt i ankeln.

Löpning är 100 % kroppsbelastning. Varje steg så dunsar jag ner ett par gånger min egen vikt. På ett ben. 10 km är i runda slängar 10 000 steg. Vi multiplicerar det med 150 kg. Ja, ni ser vart det bär hän.

Det som är så fint är att vi anpassar oss. Om jag låter kroppen få en chans till det vill säga. Ändrar jag förutsättningarna, så behöver nervsystemet lite tid att få koll på hur och när det ska rekrytera vilka fibrer, för att jag ska kunna utföra en optimal rörelse.

Jag är en riktig asfaltsballerina. En stadslöpare. Jag springer mycket grusväg också, men jag behöver inte lyfta på fötterna.

I måndags behövde jag lyfta på fötterna. 17 000 gånger lyfte jag på fötterna. Jag halkade på rötter, trampade i hål, vrickade mig åt alla olika håll. Dessutom i sprillans nya skor. Hårdare skor.

Så nu har jag då blivit biten av min nonchalans.
Jävla byracka.

Puss och Kran – välkommen till alternativveckan!